Sitter och skriver på en hemtenta.....snart klar och det känns sååååå skönt. Har insett att det bara är att göra sitt bästa, skicka in och få den bedömd och eventuellet om det skulle behövas; komplettera och klämna in igen. Väerre än så ätr det inte.

Har verkligen hamnat i en helt underbar klass, särskilt underbara är ju vår egen grupp; "Gruppis Britt-Marie". Härliga roliga, omtänksamma människor och vi arbetar så bra ihop och kompletterar varandra helt otroligt bra.

Hjälps åt och stöttar varandra när det behövs. Ni är fantastiska allihop!!

Försöker hitta på saker och distrahera mig med så att jag inte tänker på trycket i huvudet så mycket.

Det är inte så himla farligt smärtmässigt, men känns obehagligt som tusan.

Ska fixa i sovrummet, ha ett par me and i partyn och sköta hem och skola efter bästa förmåga för att hålla mig distraherad under väntan på operation.

Det är inte synd om mig, det finns de som har det MYCKET värre och jag är hur konstigt det än låter tacksdam över att äntligen få hjälp med min huvudvärk (men ska inte sticka under stol med att det känns en aning obehagligt att de ska in o rota i skallen på en )

Nu ännu mera kaffe och en aning skrivande till..

Idag är det hemstudier för hela slanten...känner att jag halkat efter lite nu i och med allt som varit, så nu gäller det att öka på tempot. Har inte läst en enda läsanvisning på typ 2 veckor men ska försöka mej på hemtentan idag i alla fall. Hoppas, hoppas, hoppas det blir ett godkänt även på denna.

Sitter här med kaffet, och har slängt igång en "pulled pork" i ugnen. Ska stå där till kl 16.00 nu sen ska vi smaska i oss den när mannen och barnen kommer hem. Känner att nu måste jag bjuda tillbaka lite så som Jimmy har hjälpt till här hemma nu sen jag blev dålig. Han är så omtänksam min lille man   .

Måste berätta en gullig grej..Liam är ju så jädra go..

Idag när vi skulle åka till dagis gick han ut i förväg medan jag klädde på Noah.

Han kom tillbaka efter 5 minuter och sa att han trampat i bajs när han skulle ner till kastanjeträdet och prata lite med Atlas (som är begravd där).

Jag frågade: "-Undra vart det bajset kommer ifrån då? Vi har ju ingen liten Atlas längre?? Kanske har nån hund smitit in o bajsat på vår gräsmatta", skojade jag. 

"-Jag tror jag vet", sa Liam " Det är nog så att Atlas bajs har ramlat ner från himlen här ovanför vårt hus, för det är ju där Atlas är nu..." Söta , underbara, älskade, kloka lilla barn..

Nu ska jag ta tag i hemtentan, får se hur länge jag kan hålla fokus... 

Jepp i fredags eftermiddag när jag hämtade barnen på dagis ringde en läkare från neurologen och presenterade sig och sa sen: Ja, det är jag som fåttpå mitt bord att ge dig beskedet...

Tror ni att man var nåååååågot skakis då??

Kommer knappt ihåg vad han sa sen men de är nog vana vid det så jag fick allt berättat för mig igen och igen.

Resultatet av MR visade på förstorade ventriklar (hos barn kallat vattenskalle".

Jag har för mycket vätska i hålrummen i hjärnan som inte kommer ut och dräneras som den ska, eftersom kanalen från venrtikeln och ut är för trång...

Detta måste åtgärdas annars kommer man bara bli sämre och sämre för var vecka, månad som går...

Och med den känslan jag har i huvudet nu skulle jag helst operarats igår... Trycker nåt jävulskt inuti huvudet och har nu tappat känseln i ett område stor som en femkrona i pannan?? Neurologen skulle ringa mig nu på förmiddagen så jag får fråga om detta är "normalt" och att man får räkna med det.

Operationen kommer att ske i Lund inom kort trodde läkaren, och det går till så att man sätter en shunt "ventil" in i kanalen från venrtikeln och leder genom den ur vätskan genom en tunn slang ner till nånstans i magen. 

Om allt går som det ska kommer jag förhoppningsvis bli av med huvudvärken jag haft i princip varje dag i tio år.. Har varit både på vårdcentral o akuten med min huvudvärk och på senare tid EXTREMA trötthet, men har fått svaret:

"Du är säkert stressad o det är spänningshuvudvärk du har fått, och du nämde att du hade 2 små barn?? Då är det därför du är trött"

Ingen koll förutom blodtrycket. Kunde ju blivit hjälpt med detta innan barnen kom till världen då det med allra största sannolikhet hade synts redan då på mr-bilderna.. 

Men men nu är det som det är och jag är så glad att det inte var cancer, propp eller blödning.

Nu ska detta åtgärdas så att jag slipper illamående, yrsel och koncentrationsvårigheter som tydligen bara blir värre och värre ju mer vätska som trycker..hjärnan får liksom inte riktigt plats och hos gamla människor misstas ofta denna diagnosen med alzheimers sjukdom..

Nu hoppas vi på en snabb process så att jag kan hänga med i skolan och prestera så bra som krävs.. Älskar mitt liv just nu minus denna jädra "vattenskalle".

Ja här går man o väntar o väntar...

Fick besked om att ett svar från MR skulle komma tisdag eftermiddag, möjligtvis onsdag förmiddag...Har nu äntligen efter att blivit kopplad runt i princip hela sjukhuset, fått reda på att min kära läkare som beställt akut MR på mig.....har gått på ledighet.

Och där har vi problemet. Det är den remitterande läkaren som ska ge svar från röntgen och hur ska det gå till?? När hon har gått på ledighet???!!

Har de ingen som helst jävla förståelse om att man vill  veta vad det är för resultat?

Jag har ju i princip drömt om min egen begravning flera gånger denna veckan och det är inte lätt att hålla skenet uppe om dagarna.

Nu tror jag ju iofs inte att det är något akut.jätteallvarligt-livshotande, men ändå, man blir ju rädd efter detta enorma pådrag med ct, mr och alla måååååånga rör med blod de tappat ur mig.

I alla fall så skulle sköterskan jag talade med imorse, be en annan läkare kolla på mitt ärende och ringa mig under dagen, och hon kunde inte förstå hur det kunde få gå till såhär.

Man är inte så kaxig när man står i ett kalt rum i en jädra sjukhusrock och stirrar på den enorma MR maskinen. Speciellt inte dagen efter "Tillsammans mot cancer" sänts på tv...

Tur att min mamma var med då jag fullkomligt bröt ihop när jag skulle lägga mej på britsen och åka in i röret..

En så känslokall sköterska jobbade den dagen så hon bara; --Ja om du nu kan lägga dej på britsen här så att jag kan spänna fast dej???"

Jag som har klaustrofobi tänkte att detta kommer aldrig att gå, men det lilla utrymmet var det minsta problemet.

När jag låg där fastspänd med öronproppar i och radiolurar med musik i, och de satte igång denna maskin som knakakde o dånade nåt fruktansvärt kände man sig så liten så liten och så hjälplös. 

28 år gammal och håller mamma i handen som ett litet barn.

Och påtal om barn. Under de 40 minuter som röntgen pågick han jag uppleva många av de mest underbara ögonblick i mitt liv; när pojkarna kom till världen och lades upp på mitt bröst, när jag o Jimmy svarade ja till varandra i kyrkan och tacksamheten till mina älskade morföräldrar som alltid stöttat mig i allt. Tänkte på mina syskon som jag älskar så mycket att det gör ont i hjärtat och så vidare. 

Jag tror att det är nån form av försvarsmekanism att man förbereder sig på det värsta...

  Man märker i sånna här tider vilka som finns för en på riktigt och vilka som verkligen bryr sig om en. Tack till alla er!!!   

Nu ska jag försöka ta tag i ytterligare en tenta som ska skrivas och sen åka ner till mormor och morfar och fortsätta skrivandet där. Jobbigt att vara ensam för tillfället??

Jag som brukar älska självvald ensamhet.

Ja herregud vilken helg detta har varit...Började i fredags helt lugnt med löning, lite shopping och god mat med Jimmy och Noah. Lille Liam var hos farbror Nicke och Mariella och lekte med Didrik. De hade så roligt så och vi hämtade en trött Laim kl 20.00

Fick sovmorgon i lördags och vaknade med sån ENERGI!!!!!

Här skulle städas, byggas sänggavel och sorteras i garderoben..Men kl 12.00 fick jag en sån hostattack jag haft emmelanåt den senaste månaden och tänkte att nu får det fan vara bra, nu ska detta slermmet upp en gång för alla....

Och jag hostade och tog i för kung och fosterland.......KNÄPP sa det i skallen och den hemska huvudvärken jag drabbades av önskar jag inte min värsta fiende    

Pratade med Jimmy och kom vram till att det nog skulle vara bra att ringa 1177, vilket jag oxå gjorde o fick rådet att snarast åka till akuten, vilket jag oxå gjorde.

Blev mottagen direkt och inom 2 minuter från att jag kom in hade de satt en sån där kanyl-grej i armen.

Läkaren kom och bedömde att jag skulle ha en "ct-skalle" skiktröntgen av huvudet med misstanke om blödning i hjärnan.

Kördes iväg och röntgades och lades sedan in för observation på MOA-avdelningen(medicinsk observation?) 

Fick beskedet sent på kvällen att de skickat vidare bilderna till neurologen i Lund för bedömning och de hittade ingen blödning eller tumör...MEN de hade hittat nåt annat. Mina ventriklar (hålrum) i hjärnan är lite breda och de vet inte varför, det kan vara medfött eller så kan det bero på att "något" täpper till kanalen från hålrummet där vätska ska dräneras naturligt och att det därför inte kommer någonstans och därigenom gör att ventriklerna breddas?

Vilken natt det var på sjukhuset, blev väckt 1 gång/timmen för att kolla medvetandet och sen på morgonkvisten började en tant gala på avdelningen om att : "-Ni HAR IHJÄÄÄÄÄL MIG!!!!!" Och en annan tant skrek:-" Jag får inte luuuuuuuuuft"! En tredje som var en liten söt gubbe:-" Ska ni tvinga upp mig mitt i natta??"

Har fått tid för mr-röntgen imorgon i Karlskrona och ska sedan till Lund oxå.. Det känns bra att de verkligen kollar upp detta ordentligt och att de tar det på allvar! Efter allt man har hört om sjukvården så var man ju livrädd.

Men hittills har de bemött mig bra och tagit mig på allvar. 

Jag är både rädd och förväntansfull inför imorgon, hjärnan är inget man leker bort precis.

Klart att man vill veta vad det är som är fel, om det nu är något fel, men samtidigt är man lite rädd för att få ett besked man inte vill ha.

Men jag ser mig inte som sjuk och den enda restriktionen jag har fått är att inte anstränga mig innan detta är utrett, så det ska jag lyda. annars ska jag leva som vanligt.  

Ikväll ska jag iväg och göra ögonfransförlängning, hade bokat tid för längesen och fick nu en påminnelse i mobilen att det var visst ikväll. Men kan va skönt att piffa till sig lite?  

JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR ALLA SOM VISAT OMTANKE OM MIG! DET VÄRMER SKA NI VETA!

PUSS TILL ER ALLA!

Vad händer annars? Jo idag har mamma varit här och köpt med frukost, lillebror Filip har varit här o kollat till sin syster oxå och det känns bra att veta att man har dem omkring sig  

Nu ska jag skicka in min tenta som jag lyckligtvis skrev klart i torsdags...har ingen energi att lägga på det just nu känner jag, så det är bara att skicka in o hoppas på det bästa!

Jag måste försöka få till detta till en rutin igen men bloggandet, så gött att skriva av sig alla tankar man har....

Sista veckorna har det varit 1 miljon saker i huvudet, skolan med tentaskrivning + alla andra arbeten, träning, sjukdomar, meandi-träffar, barnens aktiviteter, ommålning i kökllaren + sovrummet m.m.m.m Fullt ös medvetslös!!!!

Men jag älskar att ha saker o göra, jag får panik av att dagarna bara går och går och inget händer så detta passar mig nog rätt bra ändå.. Jag har ju börjat sälja kläder för Meandi som extra jobb vid sidan av studierna och det är så himla kul! Att komma ut och träffa trevliga glada människor som tycker om kläder precis som jag!  

Och ingen blir gladare än jag när man får ett sms eller mail om hur nöjda kunderna är med sina plagg de köpt! Detta är verkligen ett extrajobb jag trivs med, visa fina kläder med fantastisk kvalitet, fika och prata med trevliga människor, passar mig perfekt!!!!!  

Jag vaknade häromdagen med ett leende på läpparna.....HERREGUD vad jag älskar mitt liv !

Mina älskade barn växer o frodas och älskar sitt dagis, jag känner att jag hittat rätt med tanke på min utbildning jag valt ; Jag känner på mig att jag kommer trivas som fisken i vattnet genom att arbeta inom HR i framtiden.

Så underbara klasskompisar man har oxå, det är fantastiskt att skaffa sig nya bekantskaper! Trivs så bra i klassen och alla är så hjälpsamma mot varandra!

Det känns på något konstigt sätt som att jag blivit fri? Jag har tillsammans med Jimmy VALT att satsa på utbildningen, trots att jag har tillsvidareanställning sen många år tillbaka. Jag känner att jag ville utvecklas och lära mig inom ett område som verkligen intresserar mig. Det var ett stort steg för mig att ta, att lämna tryggheten (fast jag har tryggheten kvar i och med den fantastiska lagen om studieledighet) och satsa på MITT drömjobb.

Jag har aldrig sett mig själv som att jag skulle läsa på högskola eftersom allt har handlat om försörjning tidigare..jag började jobba samtidigt som jag gick 2:a året på gymnasiet och har jobbat sedan dess med uppehåll för mammaledighet när mina 2 älsklingar kom till oss   

Men nu är det andra bullar, hoppas att jag kan inspirera någon till att ta steget mot att sträva mot sitt drömjobb!

Det är tufft med småbarn, hus och allt runt omkring, men med vilja och passion går det jättebra!

Jimmy stöttar mig helhjärtat i detta med studierna och det är som jag säger: Jag gör det för oss, för vårt liv tillsammans som familj för att vi ska kunna ha det så som vi vill ha det. Tid tillsammans på kvällar och helger utan att jag ska behöva ge mig iväg mot ett nattpass på en lördag. Jag ser det som en investering i vårt liv, tack CSN för möjligheten att utvecklas   

Jahapp då tänkte jag börja lite smått med bloggen igen, mest för att skriva av mig lite..

Det händer ju en massa spännande i vårt liv just nu!!   

Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb inom industrin och börjat plugga på högskolan i Kristianstad!

Efter att ha presterat bättre på högskoleprovet än vad jag trodde var möjligt för mig kom jag in på drömutbildningen :=)) Personal och arbetslivsprogrammet. Har hamnat i en superklass med massa trevliga människor som jag ser fram emot att lära känna bättre.  

Liam har blivit stora killen och fyllde 5 år häromdagen, många kom för att gratulera vår kille med fina presenter som han önskat sig. Man känner sig helt lost när Liam pratar om Skylanders, angrybirds, infinity och allt vad det heter nu förtiden  .

Vår lille Noah som inte är så liten längre, har även han börjat på samma dagis som Liam går på, eftersom hans fantastiska dagmamma gått i pension. Så skönt att veta att killarna har det bra om dagarna när deras mamma går i skolan och pappan i familjen sliter för bröfödan   .

Vad händer annars i familjen Blixts liv?? Jo som för alla andra så går det både upp och ner.....i åpåskas förlorade vi vår lille hund, Atlas. Han hade drabbats av förstorat hjärta och när detta upptäcktes, började vi medicinera på inrådan av veterinär. Tyvärr visade det sig att veterinären vi besökte första gången, hade gett honom 2 mediciner som tillsammans kan ge kaliumbrist (vilket kan hjärtat att "fladdra") enl veterinärena vi sedan besökte löpande under hela våren..De plockades bort och ersattes av andra sorter....

Tillslut åt han 12 tabletter om dagen och han var så trött. Efter att han fått epelepsiliknande anfall pga bristande syresättning fick vi ta det mycket svåra beslutet att låta vår älskade lille vän somna in.

  RIP Zeraphinas Casper  " Atlas "  

Inga fler hundar i detta hushåll förrän barnen blivit större och jag förhoppningsvis mindre blödig..Lipade så att jag inte kunde visa mig ute efter vi tvingades ta bort Atlas..

Nu har vi bara vår katt Ossy kvar och den stackaren har det inte lätt för tillfället..En annan katt (som verkar vara mer vild än tam) är på honom hela tiden..river o biter honom så att vi har fått åka till veterinären. Den lille odågan försöker även att ta sig in i vårt hus. Undrar hur man går tillväga med ett sånt här problem?? Kan man kontakta polisen??  

Nu sitter barnen o kollar tv efter en förmiddag ute i det sköna vädret..det gäller att ta tillvara på all sol man kan nu innan den försvinner i typ 6 månader   #hata vintern#

Ja det kunde man ju tycka, att det skulle bli så skönt att sova till i alla fall 7?

Men icke sa nicke...06.15 skulle vi upp, enligt bröderna bus...  

I morgon ska dock jag ha sovmorgon vilket ska bli såååå skönt.

2 veckor kvar av extremt tidiga mornar, sen blir tiderna lite annorlunda när skolan drar igång.

Idag har vi inte så mycket inplanerat..får ta dagen lite som den kommer helt enkelt.

Känner mig hyffsat sliten och på lite dåligt humör efter denna natt...Noah började härja vid kl 00.00 sen skulle man ha honom snurrandes i sängen...folk ute som skrek o tutade mitt i natten..man kan ju undra vad f*n de tänker med egentligen när man tutar 00.30 och 05.00 på mornarna..??
Finns något som kallas för allmänt folkvett, och det faller inom den kategorin kan jag tycka.

Allt har blivit huller om buller med Noahs sömn sen EEG testet i tisdags..han sover konstigt på dagarna med men det ska väl ordna till sig snart får vi hoppas.

Igår kollade vi på en film, Liza Marklunds Prime Time..medelmåttig får betyget bli.

Okej som tidsfördriv men inte mkt mer.

Nu ska jag lägga på ansiktet för dagen och sen se vad dagen har att erbjuda oss.

Hittade två gamla bilder på vår älskade Liam 6 månader gammal , underbara barn!