I tisdags var jag och Jimmy i Lund för att prata med överläkaren på Neurokirurgen..nervöst som fasen var det men herregud vilken bra läkare!

Han var helt fantastisk, tog sig tid och berättade och visade bilderna så att vi verkligen skulle förstå.

Hans utlåtande blev att:

Jag har en försträngning i kanalen mellan ventrikeln och där det ska rinna ut, den är nästan helt igensatt.

Ibland kan det vara medfött, men det som tyder på att så inte är fallet är den huvudvärksattack jag fick efter att ha hostat till stenhårt för några veckor sedan..

Han trodde att i den hostattcken täpptes kanalen till helt fullständigt för en stund och det var det som orsakade den hemska smärtan jag hade i ca 1 dygn...

Han förelsog operation och det kommer ske via ett hål de gör i huvudet och går in med en kamera samt nån form av verktyg som ska ta hål på en hinna en bit ifrån den förträngda kanalen (de vill helst inte vara i det området vid den smala kanalen och speka eftersom det sitter en massa stora blodkärl där).

Han nämnde oxå i början av samtalet att om man drabbas av detta i vuxen ålder (att kanalen blir igensatt) är det oftast en tumör.......och just DÄR stannade mitt hjärta en sekund och jag blev alldeles yr.....

MEN sa han, vi har gjort MR på dig med kontrast och hade den varit elakartad hade den tagit upp kontrastvätska och synst på röntgen, och det gör den ju INTE så det behöver du inte oroa dig för.

Phhhuuu..skönt.

Där får man än en gång en tankeställare om att det kan alltid vara värre.

Jag kommer att bli kallad nu inom kort, men först ska vi ha en telefontid där vi ska prata om det sista innan det är dax.

Känns både bra och dåligt, klart att det inte är kul att de ska in o rota i skallen på en men å andra sidan så vill jag ju inte drabbas av inkontinens, alzeimer och parkinsson heller. Så då är det ett självklart val för mig, vilken tur att vi bor i landets Sverige med denna sjukvård vi har tillgång till.