Då var denna veckan oxå slut..

I fredags var jag på sjukhuset och min kära morfar följde med mig som moraliskt stöd in på neurologen, där de gjorde massa undersökningar. Allt såg bra ut, dock hade jag väldigt lågt blodtryck, förklarar min yrsel jag haft ett tag nu.. Läkaren ringde mig under eftermiddagen för att informera om att hon hade haft telefonkonferens med Lund om att de ville göra ännu en mr på mig, denna gången med kontrastvätska insprutad.....så att de i Lund ska bättre kunna bedömma hur och vad de ska göra när det är dags...Den dagen, det bekymmret..

Igår var jag och maken min bortbjudna på middag hos Maja, David och lilla Elvy!

3-rätters bestående av kronärtskockssoppa, hjortfile med potatis o kantarellsås, samt blåbärspaj bjöds det på och guuuuuuuuud vad gott det var!

Vi var 12 personer på middagen och hade så trevligt så. Kul att göra nya bekantskaper!

Mina älskade morföräldrar kom hit och passade barnen åt oss, och det hade gått jättebra!

De hade läst sagor, ätit äppel och bara myst framför tv:n...

Mormor och morfar uppskattade det lika mycket som barnen, och det är så härligt när de säger att de är så glada över att passa barnen,att de blir så glada o får energi av att ha våra barn omkring sig..  

Jag själv var ju alltid hos mormor o morfar när jag var liten, i snitt 5 dagar i veckan tittade jag inom,  

Man var alltid välkommen och de blev och blir fortfarande så glada när man dyker upp.  

Idag har jag haft meandi träff här hemma och det var mycket trevligt! Fika, prova kläder och kan ju inte bli fel??!! :=))

Kvällen har bestått av att i vertikal position inta ca 0,5 kg lösgodis till bla Solsidan som underhållning. Samt förundras över hur pantade folk är (kollade inspelat avsnitt av Lyxfällan) 45 lite cola på en månad? OMG det är inte lite...och när de handlade kvinnans månadskonsumtion av cig, och bara öste ut 30 paket på bandet i kassan i mataffären, fy fan så ofräscht det måste kännas att se det så svart på vitt hur mkt gift man drar i sig månad efter månad, år efter år.

I veckan som kommer ska jag och min farmor ut och äta en bit god mat och prata massor, och det är något jag ser väldigt mycket fram emot....

Natti natti gott folk!

Då var det onsdag igen...veckorna rullar på och är fyllda med roliga som mindre roliga saker.

Fick tillbaka hemtenta nummer 1 igår och blev så sjukt glad och stolt över mig själv när jag läste omdömet.

Högsta betyget och inte en negativ kommentar på 8 A4 sidor..Happy me!

Detta kändes totalt uppnåligt med tanke på att jag haft detta med min skalle med..Huvudvärk illamående och yrsel om vartannat i flera veckor. Men det gick vägen ändå, och det tackar jag min lyckliga stjärna för, och mig själv oxå såklart  

Jag ser på framtiden med tillförsikt nu och jag längtar efter mitt fortsatta liv tillsammans med min underbara familj.. Trots alla tråkigheter som ständigt tycks florera kring oss, lyckas vi gå vidare som starkare människor och en starkare familj. Vi är ett team och vi gör saker tillsammans, och för varandra. Mitt motto som mamma är att barnen ska alltid känna att deras mamma och pappa stöttar dem i livet och att de ALLTID kan komma till oss och be om hjälp, vad det än gäller.  

  Jag är så stolt över mina omtänksamma, snälla och kärleksfulla barn!  

För att citera en mycket klok kvinna:

 "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

-Astrid Lindgren

Denna veckan bjuder på saker av varierande rolighetsgrad och ansträngningsnivå..Det mest ansträngande denna veckan var nog att skicka in hemtenta nummer 2 som jag gjorde i måndags, och gårdagen var oxå ganska ansträngande med en hel dag i Kristianstad som inte gav särskilt mycket..men men så är det ibland. 

Me&i

Imorgon är det "Tjejkväll" på företaget jag jobbar för Meandi, med många fina kampanjer och erbjudanden för de som väljer att handla något.

Jag ska hem till Fia och ha en träff så hoppas på många glada tjejer som älskar kläderna! Me&i kör två jättebra kampanjer nu där man kan få en mössa vid köp av utvalda plagg eller vid köp för en viss summa.

Många hör av sig angående köp av julklappar och det är ju en bra idé om man vill ge bort något fint klädesplagg i julklapp till nära och kära.

Från hemsidan:

"Hög kvalitet är en av de viktigaste värdegrunderna för me&i. Därför är me&i:s kläder kvalitetscertifierade med Öko-Tex. Du kan känna dig trygg när du handlar kläder åt dig och dina barn hos me&i. "

Öko-Tex 
"Öko-Tex är ett internationellt kontrollorgan som är världsledande för textilier. En certifiering hos Öko-Tex garanterar att kläderna inte innehåller några skadliga ämnen som kan vara farliga för huden och hälsan. Merparten av våra kläder är Öko-tex certifierade. För att uppnå en Öko-tex certifiering ställs det också krav på tillverkningen och att kläderna kan tas om hand på ett miljövänligt sätt då de kasseras."

http://www.meandi.se/sv/sidor/1140/1819/1820/default.aspx

Fredag bjuder på en inte jätterolig aktivitet...sjukhusbesök i Karlskrona, men det vägs upp av att vi på kvällen ska till min farmor o farfar och äta gott och fira farmor födelsedag i efterskott.

Söndag bjuder på en Meanditräff här hemma i det Blixtska residenset, med härliga gäster, vilket jag ser mycket fram emot.

Nu ska jag läsa in ett kapitel inför morgondagen som ska spenderas i skolan med föreläsningar och gruppträff med världens bästa grupp: "Gruppis Britt-Marie"  

Resultatet av första hemtentan har kommit tillbaka.....godegud så nervös jag var för att kolla resultatet..Men teck o lov kan jag nu lägga den bakom mig då det gick mycket bättre än förväntat!! Happy happy!!

Andades ut och kände mig lugn i 1 minut innan tanken på nästa hemtentamen som ska lämnas in på måndag började pocka på uppmärksamheten.....Ingen ro ingen vila..Tur att det är så förbannat intressant det vi läser om nu!!

Nu blir det att sätta fart med skrivandet innan den obligatoriska huvudvärken o illamåendet infinner sig runt 12-tiden  

Hoppas,hoppas,hoppas på svar från Lund snart så att vi kan gå vidare med våra liv utan denna begränsning..

Idag tänker jag extra mycket på en fin vän och hennes familj som ska få tillökning i deras lilla familj under dagen   

Sitter och skriver på en hemtenta.....snart klar och det känns sååååå skönt. Har insett att det bara är att göra sitt bästa, skicka in och få den bedömd och eventuellet om det skulle behövas; komplettera och klämna in igen. Väerre än så ätr det inte.

Har verkligen hamnat i en helt underbar klass, särskilt underbara är ju vår egen grupp; "Gruppis Britt-Marie". Härliga roliga, omtänksamma människor och vi arbetar så bra ihop och kompletterar varandra helt otroligt bra.

Hjälps åt och stöttar varandra när det behövs. Ni är fantastiska allihop!!

Försöker hitta på saker och distrahera mig med så att jag inte tänker på trycket i huvudet så mycket.

Det är inte så himla farligt smärtmässigt, men känns obehagligt som tusan.

Ska fixa i sovrummet, ha ett par me and i partyn och sköta hem och skola efter bästa förmåga för att hålla mig distraherad under väntan på operation.

Det är inte synd om mig, det finns de som har det MYCKET värre och jag är hur konstigt det än låter tacksdam över att äntligen få hjälp med min huvudvärk (men ska inte sticka under stol med att det känns en aning obehagligt att de ska in o rota i skallen på en )

Nu ännu mera kaffe och en aning skrivande till..

Idag är det hemstudier för hela slanten...känner att jag halkat efter lite nu i och med allt som varit, så nu gäller det att öka på tempot. Har inte läst en enda läsanvisning på typ 2 veckor men ska försöka mej på hemtentan idag i alla fall. Hoppas, hoppas, hoppas det blir ett godkänt även på denna.

Sitter här med kaffet, och har slängt igång en "pulled pork" i ugnen. Ska stå där till kl 16.00 nu sen ska vi smaska i oss den när mannen och barnen kommer hem. Känner att nu måste jag bjuda tillbaka lite så som Jimmy har hjälpt till här hemma nu sen jag blev dålig. Han är så omtänksam min lille man   .

Måste berätta en gullig grej..Liam är ju så jädra go..

Idag när vi skulle åka till dagis gick han ut i förväg medan jag klädde på Noah.

Han kom tillbaka efter 5 minuter och sa att han trampat i bajs när han skulle ner till kastanjeträdet och prata lite med Atlas (som är begravd där).

Jag frågade: "-Undra vart det bajset kommer ifrån då? Vi har ju ingen liten Atlas längre?? Kanske har nån hund smitit in o bajsat på vår gräsmatta", skojade jag. 

"-Jag tror jag vet", sa Liam " Det är nog så att Atlas bajs har ramlat ner från himlen här ovanför vårt hus, för det är ju där Atlas är nu..." Söta , underbara, älskade, kloka lilla barn..

Nu ska jag ta tag i hemtentan, får se hur länge jag kan hålla fokus... 

Jepp i fredags eftermiddag när jag hämtade barnen på dagis ringde en läkare från neurologen och presenterade sig och sa sen: Ja, det är jag som fåttpå mitt bord att ge dig beskedet...

Tror ni att man var nåååååågot skakis då??

Kommer knappt ihåg vad han sa sen men de är nog vana vid det så jag fick allt berättat för mig igen och igen.

Resultatet av MR visade på förstorade ventriklar (hos barn kallat vattenskalle".

Jag har för mycket vätska i hålrummen i hjärnan som inte kommer ut och dräneras som den ska, eftersom kanalen från venrtikeln och ut är för trång...

Detta måste åtgärdas annars kommer man bara bli sämre och sämre för var vecka, månad som går...

Och med den känslan jag har i huvudet nu skulle jag helst operarats igår... Trycker nåt jävulskt inuti huvudet och har nu tappat känseln i ett område stor som en femkrona i pannan?? Neurologen skulle ringa mig nu på förmiddagen så jag får fråga om detta är "normalt" och att man får räkna med det.

Operationen kommer att ske i Lund inom kort trodde läkaren, och det går till så att man sätter en shunt "ventil" in i kanalen från venrtikeln och leder genom den ur vätskan genom en tunn slang ner till nånstans i magen. 

Om allt går som det ska kommer jag förhoppningsvis bli av med huvudvärken jag haft i princip varje dag i tio år.. Har varit både på vårdcentral o akuten med min huvudvärk och på senare tid EXTREMA trötthet, men har fått svaret:

"Du är säkert stressad o det är spänningshuvudvärk du har fått, och du nämde att du hade 2 små barn?? Då är det därför du är trött"

Ingen koll förutom blodtrycket. Kunde ju blivit hjälpt med detta innan barnen kom till världen då det med allra största sannolikhet hade synts redan då på mr-bilderna.. 

Men men nu är det som det är och jag är så glad att det inte var cancer, propp eller blödning.

Nu ska detta åtgärdas så att jag slipper illamående, yrsel och koncentrationsvårigheter som tydligen bara blir värre och värre ju mer vätska som trycker..hjärnan får liksom inte riktigt plats och hos gamla människor misstas ofta denna diagnosen med alzheimers sjukdom..

Nu hoppas vi på en snabb process så att jag kan hänga med i skolan och prestera så bra som krävs.. Älskar mitt liv just nu minus denna jädra "vattenskalle".

Ja här går man o väntar o väntar...

Fick besked om att ett svar från MR skulle komma tisdag eftermiddag, möjligtvis onsdag förmiddag...Har nu äntligen efter att blivit kopplad runt i princip hela sjukhuset, fått reda på att min kära läkare som beställt akut MR på mig.....har gått på ledighet.

Och där har vi problemet. Det är den remitterande läkaren som ska ge svar från röntgen och hur ska det gå till?? När hon har gått på ledighet???!!

Har de ingen som helst jävla förståelse om att man vill  veta vad det är för resultat?

Jag har ju i princip drömt om min egen begravning flera gånger denna veckan och det är inte lätt att hålla skenet uppe om dagarna.

Nu tror jag ju iofs inte att det är något akut.jätteallvarligt-livshotande, men ändå, man blir ju rädd efter detta enorma pådrag med ct, mr och alla måååååånga rör med blod de tappat ur mig.

I alla fall så skulle sköterskan jag talade med imorse, be en annan läkare kolla på mitt ärende och ringa mig under dagen, och hon kunde inte förstå hur det kunde få gå till såhär.

Man är inte så kaxig när man står i ett kalt rum i en jädra sjukhusrock och stirrar på den enorma MR maskinen. Speciellt inte dagen efter "Tillsammans mot cancer" sänts på tv...

Tur att min mamma var med då jag fullkomligt bröt ihop när jag skulle lägga mej på britsen och åka in i röret..

En så känslokall sköterska jobbade den dagen så hon bara; --Ja om du nu kan lägga dej på britsen här så att jag kan spänna fast dej???"

Jag som har klaustrofobi tänkte att detta kommer aldrig att gå, men det lilla utrymmet var det minsta problemet.

När jag låg där fastspänd med öronproppar i och radiolurar med musik i, och de satte igång denna maskin som knakakde o dånade nåt fruktansvärt kände man sig så liten så liten och så hjälplös. 

28 år gammal och håller mamma i handen som ett litet barn.

Och påtal om barn. Under de 40 minuter som röntgen pågick han jag uppleva många av de mest underbara ögonblick i mitt liv; när pojkarna kom till världen och lades upp på mitt bröst, när jag o Jimmy svarade ja till varandra i kyrkan och tacksamheten till mina älskade morföräldrar som alltid stöttat mig i allt. Tänkte på mina syskon som jag älskar så mycket att det gör ont i hjärtat och så vidare. 

Jag tror att det är nån form av försvarsmekanism att man förbereder sig på det värsta...

  Man märker i sånna här tider vilka som finns för en på riktigt och vilka som verkligen bryr sig om en. Tack till alla er!!!   

Nu ska jag försöka ta tag i ytterligare en tenta som ska skrivas och sen åka ner till mormor och morfar och fortsätta skrivandet där. Jobbigt att vara ensam för tillfället??

Jag som brukar älska självvald ensamhet.