Ja så känns det för tillfället...

Igår vaknade jag upp och kände mej hängig som fasen..Men ,men det är bara att bita ihop och åka till jobbet i alla fall, tänkte jag.

Sagt och gjort, upp med barnen, ge frukost,klä på, borsta tänder, på med ytterkläder och iväg i 190 med bilen för att hinna i tid till jobbet.

Väl på jobbet mådde jag pecka och det som jag vanligtvis är klar med innan frukost, hade jag inte påbörjat kl 8.00 Gick i slow motion och det bara snurrade i skallen..

Klockan 10.00 gick det inte längre, då fick jag ge upp och åka hem och lägga mig efter att ha fått samtala med "Ulrik" en gång på jobbet. 

Hann ligga i sängen 15 minuter innan Liams dagis ringer, och säger att innertaket hade rastat in i tisdags eftermiddag och att barnen nu tvingades vistas i det enda rum i dagis som ansågs säkert.

De som ville hämta barnen och hålla dem hålla dem hemma tills problemet var åtgärdat skulle göra det, och det är ju ingen svår fråga??

Då var det bara att stiga upp igen och åka och hämta hem Liam som inte direkt var med på samma noter som mamma om att vila lite.

Så här gick man med spyan i halsen och världens magkramper och försökte hålla modet uppe tills min man kom hem vid 16.30

Idag känns det bättre men jag har fortfarande sjukt ont i magen..hoppas det släpper snart.

Jag har INTE TID att må dåligt nu! Hoppas jag kan jobba imorgon och dra in lite pengar till hushållet igen, det har blivit en den vabbande sista tiden..

Dessa förbaskade dagis-baskelusker!!!