Ja lite småkrasslig är man allt.. Men men det är bara att stå ut, lite ipren , nässprej och halstabletter så ska man nog kunna masa sig till zumba-passet imån..*hoppas*

Så roligt att jag "kommit igång" med träningen..Tränar i alla fall 2 ggr i veckan nu, Afro o Zumba och det är verkligen skitkul!

Egentid+rensa tankarna behövs faktiskt..

Har varit mycket på sista tiden bla med väldigt lite sömn pga Noahs tänder  som är på g och allt annat, och så har ju lille Liam börjat på det nya dagiset!  Äntligen!

Helt underbart är det!

Stora rymliga lokaler, stor utegård med massor av leksaker till barnen + mycket grejer att göra, underbar personal som engegerar sig i barnen och verkligen trivs med sitt jobb. Så det känns bra nu att lämna på dagis!!

Lille Noen ska ju oxå börja där vad det lider så det är helt fantasiskt bra!

Vad har annars hänt sen sist??

Rätt mycket faktiskt..både roliga och mindre roliga saker..men sånt är ju livet.

Synd bara när det handlar om sånt man inte själv kan påverka, såsom att många har en väldig förmåga att byta åsikter som en annan byter underkläder.

Jag har aldrig riktigt förstått syftet med det..vi lever bara en gång, låt oss då göra det med hedern i behåll kanske??

Vem gynnar det att hålla med bara för sakens skull, eller att bara prata en massa skit om andra, och sen helt plötsligt är allt frid o fröjd???

Men jag har kommit till insikt med att det är bara att låta dem hålla på, de är bara de som förlorar på det i slutändan!

De kan sitta där och ljuga för varandra om det gör dem lyckligare som människor! I så fall så är det ju bara bra, för lyckliga vill man ju att alla ska vara??

Ordspråket att :"Tala inte om dej själv inför andra, det blir gjort efter du gått" stämmer i många fall ..tyvärr.

Så länge som man behövs för att hjälpa till eller finnas där för att gynna den andre personen eller dennes liv, ja då duger det, men när man sedan inte längre behövs, ja då är det tack och hej?

Men tur att jag har börjat hos min mkt kompetenta KBT terapeut som hjälper mej se saker jag inte tidigare sett...

Jag ser inte på att gå i terapi som ett nederlag!

Tvärtom som en investering i sig själv och i sitt liv, för att kunna bli en bättre människa för sig själv helt enkelt och att lära sig se och bryta negativa tankebanor och relationer oxå dessutom.

Jag ser det nästan som en plikt oxå att när man känner att man behöver hjälp med något, att man ber om det.

Jag skulle aldrig någonsin vilja att mina barn, vänner, släkt eller familj blir påverkade negativt av att jag inte tagit itu med det jag behöver ta itu med!

Tack till alla i min familj, alla mina vänner som finns när det behövs! Ni är guld värda!