En uppdatering om vad som hänt med Liam & varför vi legat på sjukhus, (så att jag slipper rabbla berättelsen 500 ggr sen, hihi)

Det började söndagen 27/3 med att jag upptäckte en liten prick i pannan på Liam när han, Jimmy och Noah kom hem..tänkte inte mer på det utan han gick och vilade middag och när han vaknade hade han ett 10-tal prickar till i hårbotten...Välkomna till vårt hem vattenkopporna!

Utslagen kom fler och fler under de närmaste dagarna men han hade aldrig riktigt många utan snarare ganska få.

På onsdagen frågade Jimmy om jag tyckte Limme blivit svullen i pannan och jag gick för att titta...

OH HERREGUD!!! Skrek jag rakt ut..stackars barn som han ser ut! Han var svullen från hårfästet och ner som en bula mot ögonbrynet..

Ringde 1177 och fick rådet att åka till akuten.

Väl inne på akuten möts vi av en otrevlig manlig sjuksköterska som visar oss till vårt rum där vi ska vänta jag och min pojk..

POLISRUMMET...alltså där de tar in alkoholister, knarkare och annat drägg som de i princip kan spola av hela rummet med slang när de är klara...Stod gummistövlar till personalen på golvet..mysigt?? Samt hinkar och annat trevligt..avlopp hade de oxå och gummirakor att föra vattnet mot avloppet med.

Låsta skåp, magpumpningsutrustning och aktivt kol. Oh lord...

Där, i det rummet blev Limme undesökt (eftersom han hade vattenkoppor och inte kunde komma in på barnavdelningen) och läkaren från barn konstaterade att det var en vattenkoppa som blivit infekterad med streptokock a(samma som orsakar halsfluss),och att infektionen spridit sig.

Han blev mer o mer svullen ju längre vi var där inne men hon sa att vi kunde åka hem.

Var hemma 00.15 och hade då varit på akuten i ca 5 timmar.

Stackars Liam grät sig igenom mestadelen av natten (vi sov kanske sammalgat 30 min på hela natten) och 05.00 kom han stapplandes in och då ser jag; hela ansiktet är igensvullet; över ögonen och pannan. Man såg inte ens ögonfransarna!!

Ringde 1177 igen och de kopplade till barn som sa att vi skulle komma in till akuten igen.

Min mamma kom, vi klädde på ungarna och åkte in..

Fick ÅTERIGEN det underbara polisrummet där vi fick ha stackars Liam liggande på plastbritsen, och han såg ingenting lille vännen.

Kom en läkare från infektion och tittade på honom och sa att han skulle läggas in på infektionsavdelningen och inte barn pga vattenkopporna och hon skulle fixa med ett rum till oss.

Sen kommer en manlig sköterska och ska klistra på ett bedövningsplåster för att som han sa, de ska sätta nål på honom uppe på infektion sedan.

Mamma tog Noah och gick en sväng med vagnen upp mot infektion för att han skulle sova.

Vi satt där och väntade jag och Liam och en sköterska kommer och frågar om uppgifter till journalen och att hon strax är tillbaka hon ska bara föra in dem i datorn..vi väntar och väntar..

Sen kommer en annan; Vad heter din man?? Vi kommer snart tillbaka...

Och vi väntar.....

Sen helt plötsligt knackar det på dörren och in kommer en kvinna med en provtagningsvagn...

-Men vad ska du nu göra undrade jag? Vi skulle ju till infektion först innan vi skulle sätta nålen?

-Ja men nu är jag ju här, så då gör vi det nu, sa hon..

Okeeeeej...tänkte jag. Jaja, hon måste ju kunna om hon ger sig in på det tänkte jag...MEN ack så fel man kan ha.

Stack fel 2 ggr i stackars Liams hand där han låg och ålade runt på plastbritsen utan att se något medan hon rotade runt med nålen i hans lilla hand. Han skrek och skrek och jag grät ljudlöst så att han inte skulle höra mig.

-Detta funkar inte, det ser ju både du och jag sa jag med gråten i halsen. Du måste hämta nån annan..Och det gjorde hon och den personen som hon hämtade undrade om det var okej att de försökte i andra handen 1 gång?

-Ja 1 försök till får ni sa jag....(gud vad jag ångrar mig idag, hade velat vänta tills nån från barn kom ner och stack, de som är vana vid att sticka små)

Hur som helst fick de in nålen och jag tog Liam, våra jackor och bar ut till bilen o körde upp på infektion, där mamma och Noah redan väntade på oss.

Uppe på infektion fick vi göra oss lite hemmastadda innan en sköterska kom med beslut om att de skulle skiktröntga Liam.

Nu var in mamma tvungen att åka hem så nu hade jag båda pojkarna själv.

De gav liam lite lugnande i hopp om att han skulle somna då det är jätteviktigt att de ligger helt stilla vid röntgen.

Han somnade och vi rullade iväg sängen med Limme och Noah i snarkandes sida vid sida, utom byggnader, ner i kulvertar och bort till röntgen.

Bilderna såg bra ut.

Torsdag kväll: Jag börjar få förbannat ont i halsen annars inget nytt.

Limme ser ingenting och har hög feber. Han får kortison och antibiotika intravinöst.

Jag får oxå antibiotika eftersom risken är så stor att jag har samma infektion som Liam fast i haslen då.

Fredag: Samma med Liam. Jag har sjukt ont i halsen och 39,4 graderas feber efter massa Ipren. Har aldrig haft så här ont, inte ens med halsbölden jag hade för ett par år sen..

Ber en sköterska/skötare om något annat mot smärtan och får svaret: Vi har inget mot halsont här på denna avdelningen, och du har ju själv tagit Ipren?

Nej men nu hjälper ju det inte ett skit då jag som sagt har 39,4 i temp efter att ha tagit just det, och jag ska ju försöka ta hand om min son oxå, som snart behöver byta blöja.

-Ja det är jobbigt att se barnen sjuka..

Jag stapplar runt i rummet o byter på stackars Liam och så håller vi på fram till lördag då läkaren kommer och undersöker mig igen i halsen och säger att det ser förfärligt ut och att en öron/näsa/hals läkare ska komma och titta med vilket hon gör med en kamera , via näsan ner i halsen.

Jag får kortison mot svullnaden samt en annan smärtstillande och det blir genast bättre!!

Lördag: Vi bara sover o sover.Liams dropp kopplas bort under dagen men sätts dit igen till natten...

Varje gång slangen viker sig börjar droppapparaten larma och jag måste ringa på personal som kan stänga av alarmet..händer ca 4 ggr varje natt och lika många ggr varje dag..Stackars personalen som de fick fara...

Söndag: Sover och sover.... Liam mycket bättre i ögonen! Kan titta nästan helt nu!!

Mamma hälsar på oss.

Kenth Limmes farfar hälsar oxå på en snabb runda och har med sig leksaker, tidningar och godis.

Måndag: Hoppas att vi får komma hem idag! Och det fick vi! Limme tog sin medicin själv så det är bara att åka hem, med fortsatt medicinering med antibiotika i 7 dagar för Liam och mig!

Mina morföräldrar var inne och hälsade på oss och hjälpte mig ut i bilen med alla saker.

Tack till alla de gulliga under och sjuksköterskorna samt läkaren på infektionsavdelningen som tog oss på allvar och förstod att jag inte heller mådde bra..

Nu är det onsdag igen och vi har varit hemma sen i måndags kväll.

Liam blir bättre o bättre.. Och han har blivit en riktig liten mammagris!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har blivit utvald som buzzador att testa Bic Kids pennor som ska vara utformade för att passa barnens grepp o vara enkla att använda. Mitt omdöme stämmer mycket överens med det, då barnen tyckte det var lätt att hålla i pennorna o stiften bröts int...

Nu börjar jag komma ifatt efter allt som hänt senaste tiden...operationen verkar ha lyckats o jag känner INGET tryck i huvudet längre, helt fantastiskt!    När sådana här saker händer, det är då man märker vilka som verkligen finns för en och som...

Så då var det äntligen gjort..huvudet är opererat.   Jag skulle infinna mig på Lunds sjukhus onsdagen 5 mars kl 10.00 för inskrivning, provtagning och magnetröntgen.   Barnen skulle lämnas på dagis och det var något av det svåraset jag har gj...

Jaha ja.. Då var det ett tag sen sist jag skrev....nu igen. Skolan rullar på med massor av göra, varje vecka är det nya saker så sysslolös är man då rakt inte..   Idag ringde de från neurokirurgen i Lund och talade om att min operation kommer bli...

Igår hade jag ju min fastedag....500 kcal är max för de dagarna, blev soppa, shake och knäckemackor med ägg samt päron och plättar. Jag var inte hungrig på kvällen men så sjuuuuuuuuuuukt sockersugen att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Soc...