Idag har jag fått mitt älskade foglossningsbälte..Det gick hur snabbt som helst inne på sjukhuset! Typ 3 minuter sen var det klart!

Åkte sen och drack lite kaffe hos mormor o morfar innan det var dags att hämta Limme igen från dagis.

Idag har vi hämtat hem en superfin gammal kista som jag hittade på kupan! Det är en sån där jättegammal, lite sliten kista från 1800-talet sa tanten.

Limme ska ha den i sitt nya rum såsmåningom och ha sina leksaker i den..jag älskar gamla saker!!

Jimmy har börjat lite smått med hans rum idag...imån ska jag måla listerna och jimmy ska måla taket när han kommer hem från jobbet.

Har funderat på en sak ett tag nu sedan jag diskuterade ämnet med en bekant...

Vad är det med detta fjanteri vad gäller förlossningen att man ska ta så LITE bedövning som möjligt för att man "minsann kan bita ihop"??!!

Jag anser att det är väldigt korkat att ha ondare än nödvändigt...sen är det ju klart att finns det en medicinsk aspekt att om det kan vara fara för mamman eller barnet ska man ju givetvis inte ta just den bedövningen men jag menar, hallå??

Snacket går lixom: Jahaja..vad hade du för bedövning?? Jo jag hade bara lustgas och det gick jättebra med det..Nämen oj så duktigt av dej!!

Eller; jag hade ingenting jag ANDADES bort smärtan..Åh ännu bättre!
Snälla lär mej andas bort en sån smärta..det vill jag med kunna.

Jag har fått höra: - Jasså du behövde ha epidural du, var det så jobbigt för dej?? Ehh..ja det var det. Det gjorde så förbannat ont att jag helt allvarligt trodde att jag skulle dö emellanåt!

Jag vill ha all bedövning som bara är möjligt att få nästa gång..jag ser ingen anledning i att plågas i önödan när hjälp finns att få.

Och det delas inte ut några bragdmedaljer till "duktiga" mammor som väljer bort bedövning, när allt är överstökat är vi alla lika.

Jag är mycket räddare denna gången för själva förlossningen...hujedamej..hoppas inte på en repris från Liams få jag fick blodförgiftning och spydde och yrade mej igenom hela kalaset sittandes på en jädrans pilatesboll..den får de aldrig upp mej på igen!

S*tan så ont det gjorde.

Nej nu ska vi tänka positivt..Jag längtar så att jag snart dör efter lille pojken som sprattlar som en liten vilde i magen på mig..

Liam längtar med efter lille bo som han säger.Boooooo=bror..ahh så söt han är.

Nu sover familjen och jag ska snart med knyta mej.

Att man kan älska någon så mycket att det gör fyskiskt ont i hjärtat??

En underbar och lite skrämmande känsla på samma gång..man är så rädd om det absolut finaste man har i livet..Ingenting ont får hända mitt lilla barn!

Hur ska jag kunna skydda dig (snart er) mot allt ont i världen och alla taskiga elaka människor som ni kommer möta i ert liv??!!

Svaret är att det kan jag inte hur gärna jag än vill..och det är det som gör så förbannat ont.....

Älskar dej lille Limme såå himla mycket och du lilla knyte i magen oxå!