Japp, det är jag det.

Jag känner verkligen att nu jävlar räcker det..kan inte sova på nätterna och på morgonen känner man en så stor besvikelse att inget har hänt den natten heller.

Jag är medveten om att mitt utrdäknade BF är först på onsdag men i och med att Limme kom 1 månad för tidigt så är min psykiska och kroppsliga känsla att jag redan har gått över 1 månad!

Fick detta bekräftat idag då jag ringde förlossningen och BAD om en hinnsvepning..men nej. De gör bara det om det finns medicinska skäl för bebisen att den behöver komma ut..   

Men så sa hon oxå att om du får gå över 2 veckor så känns det psykiskt och kroppsligt som om du gått över 6 veckor, så var inställd på att det kommer kännad tufft och att det är helt normalt.

Känns som om jag kommer bryta ihop vilken sekund som helst.

BM sa även att jag behövde ladda mentalt och med att jag hade en så jobbig förlossning och tid efter sist..Men hur laddar man mentalt när man bara vill lipa och lipa och lipa?  Känner mig som en mänsklig spillra..hehe.

Sen alla älskade välmenande släktingar och vänner som i all välmening och omtanke ringer och undrar om det hänt nåt?? Även de var inställda på en november bebis.
Men det känns både jobbigt och påfrestande att behöva säga om & om igen att; -Nej, det har inte hänt ett smack.

Barnmorskan sa att : Du måste vila..lämna bort Liam till nån släkting exempelvis ett par timmar så att du bara får vila och be din sambo sköta hemmet..Men allvarligt, hur lätt är det?

På vardagarna har jag ju för tillfället OVÄRDELIG hjälp av förskolan där Limme är.

Man är ju inte invalid för att man är gravid även om det många gånger känns så.

Sen vill man ju tillbringa varje vaken sekund med Liam eftersom nu är det den sista tiden som han är minst i familjen.  

Jag säger det än en gång; All världens jädra cred till alla kvinnor som pallar att gå över tiden!! Jag är er största beundrarinna!   

Synd att en annan ska vara utrustad med ett klent psyke bara.  

Nej nu ska jag försöka få av mig den här "offer-koftan" som livs-coachen Mia Törnblom hade sagt...

Se positivt på saker och ting.

Som BM sa; -Din lille bebis blir bara mer och mer redo att möta världen utanför för varje dag som går.

Ja och så blir han större oxå..