jobbig natt som vanligt :=))

Vaknat kl 00.00

01.30

03.00

04.00 och då kunde jag inte sova mera..Limme kom intassandes runt 04.30 och lade sig hos sin lilla mor.

07.15 tittar jag på klockan sista gången innan den ringer 30 min senare...hahaha..Ja vad ska man göra?

Jag känner mej som om jag vore schizofren eller nåt. Att man kan känna så många motsägelsefulla känslor på en och samma gång?

*Glädje

* Fullkomlig lycka över lillebror som snart ska titta ut

*Längtan

*Kärlek

och den inte fullt så roliga listan:

*Sorg

*Besvikelse

*Uppgivenhet

*Rädsla

och: ingen ide att någon skriver en kommentar i bloggen och undrar varför jag skriver just dessa substantiv, för ni som verkligen känner mig vet varför listan ser ut som den gör.

Var tvungen att sätta lite ord på allt som cirkulerar i mitt lilla huvud för tillfället..

Nu ska jag se om jag kan äta nåt som kanske stannar kvar denna gången??

Liam sitter varje morgon: -Mamma äta med! Mamma äta med!

Stackarn sitter och bjuder mig med sin sked eftersom jag inte ställer fram till mig själv..det är ingen mening att försöka bara ibland.

Men sen rätt vad det är går det jättebra att äta och inget illamående infinner sig.Och då gäller det att passa på!! :=))

Någon som läser detta som kanske har mått som jag?

Jävligt illamående från v. 33 och frammåt i graviditeten? Varför gör man det?

BM är ingen idé att fråga..hon bara ler och säger visst är väl graviditeten underbar??.......ehh..inte alltid!!

Men resultatet av den är det utan tvekan och det är ju det som gör att man orkar ändå!!

När lille Noah/Milo/ Mille eller vem det nu är som kommer till oss??