Sådär ja..då har man inte skrivit på ett par månader igen...eller 1 iallafall.

Men om jag inte har lust att skriva så gör jag det inte, helt enkelt.

Då var man snart färdig med denna graviditeten oxå..36:e veckan är jag i nu och 31 dagar kvar till BF..

Om den kommer såförtidigt som Liam, så betyder det att vi får en bebis på onsdag! Ja man kan ju alltid hoppas!

Tror som sagt att datumet som barnmorskan gett mig inte riktigt stämmer.

Om det går efter min egna uträkning så ska bebis ploppa ut 6:e december. Kan tyckas som en liten skillnad för vissa, men jag kan lova att för en höggravid känns det som en evighet!

Kan inte sova om nätterna, om jag mot förmodan skulle somna så vaknar jag med 1 timmes mellanrum för att antingen pinas av förvärkar eller för att behöva bege mig till damrummet för att kissa 3 droppar innan man ska böka ner sig i bingen igen och försöka hitta en position där man varken får kramp i ljmskarna eller i benen..inte alltid lätt.

Har börjat spy varje dag nu med..lite trist kan jag tycka..Har ätit 1 lagad middag på 5 dagar..Annars består min kost för tillfället av clementiner, juice och en och annan yoggi.

Sådär ja nu har man fått gnälla av sig denna dagen med.

Rädd är jag med denna gången...så in i h*lvetes rädd.

Att det ska gå som när jag födde Limme, att vi ska behöva stanna kvar, att jag inte ska fixa det mm..

Men inte många tar detta på allvar..de flesta bara fnyser och säger att nu är det lite sent att tänka på det!

Men herregud, jag var inte rädd innan, det är nu när förvärkarna gör sig kända på riktigt som jag blir rädd.

Tur att man i allafall har ett par personer i sin omgivning som frågar hur det är och verkligen VILL LYSSNA på svaret!!

En kvinna är gravid i 9 månader, ska det vara så svårt att visa lite empati för vad hon går igenom under en så kort period?

Citerar sida på internet om förlossningsrädsla:

Vad är kvinnan rädd för?

Kvinnors upplevelser påverkas av såväl fysiska som psykosociala faktorer. Att föda barn innebär så mycket mer än bara en fysisk process. Graviditeten har lett till att kvinnan mognat och syftar till en omgestaltning av hennes identitet. Hon blir aldrig mer den samma som hon varit, utan skall nu för evigt förändras till att bli mor. Förändringarna i hennes kropp och på det psykiska, personliga och sociala planet tvingar fram omställning och anpassning. Glädje och förväntan skiftar med oro och ängslan hos de flesta. Hos en del kvinnor tar oron övertaget och uttrycks som förlossningsrädsla.

Rädslan kan framkallas av olika faktorer:

• Förstföderskor uttrycker ofta sin rädsla i oro över hur det kan vara möjligt att föda fram ett barn utan att de skall gå sönder och rämna.
• Kanske har kvinnan negativa upplevelser från tidigare sjukhusvård.
• Sexuella utnyttjanden och övergrepp kan göra det särskilt svårt.
• Vanligt är rädsla för smärtan. En del tycker sig vara särskilt smärtkänsliga personer.
• Rädsla för att tappa kontrollen, för att dö eller förlora förståndet.
• Rädsla för att inte få hjälp, eller för att barnet skall skadas eller dö.
• Omföderskor har ofta en negativ upplevelse av en tidigare förlossning som ligger till grund för rädsla för att föda på nytt.
• En annan betydande faktor för att kvinnan kan känna rädsla inför att föda kan vara en dålig parrelation eller en dålig kontakt med sin egen mor.

Så kan det vara...Nähe..om man skulle ta och gosa lite med världens finaste underbaraste och något övertrötta unge nu??

Idag har vi inget vatten heller, då de håller på att spola rent alla ledningar i Kallinge så vi har varit utan den 8 i morse..har levt lite av ett campingliv här hemma idag!!

Men snart så är det tillbaka och då ska det bara spolas ur i alla kranar här hemma sen ska det fungera och vara fint vatten igen!!